Video

Roliga och intressanta videoklipp

Intervjuer

Pokerskull ställer frågorna….och spelarna ger svaren

Bloggar

Våra bloggares tankar om livet, poker och annat

Erbjudanden

Vad är nytt? Vad är hett?

Nyheter

Skvaller och annat smått och gott från pokervärlden

Home » Aktuellt, Bloggar

Nattliga promenader bland kulisser och delad vinst

Submitted by on Jun 5, 2015 – 13:00No Comment

Casino de Venezia har två lokaler. Den ena är typ en hangar vid flygplasten och den andra är Ca’ Vendramin Calergi vid Canal Grande mellan Santa Lucia tågstation och Rialtobron. Till vår lycka spelades WPTN i Ca’ Vendramin Calergi. Det är en av de vackraste ställen jag spelat poker på. Tänk er Caesars Palace i Las Vegas eller varför inte Venetian, men ”the real thing” istället. Ett riktigt palats med äkta konst och möblemang från 1600-talet. Pokerborden och övriga spelbord var dock nyare och även stolarna vi satt på, gudskelov.

Både Michael och jag hade fallit i huvudturneringen och var nu redo för att ta oss an en tvådagarsturnering med €500 i inköp. Det blev till slut 73 inköp. Det var något sämre deltagarantal än vi hoppats på, men gav ändå ett första pris på över €10 000.

På mitt startbord hade jag fått två spelare från mitt startbord i huvudturneringen. De var bägge hyfsat solida utan att vara skrämmande. Mer skrämmande var en ryss som jag nästan direkt förstod skulle bli en hård nöt att knäcka och min misstanke var mer korrekt än jag hade kunnat ana. Det visade sig rätt snart att vad jag trodde var en bra bordslottning i huvudturneringen under gårdagen, egentligen hade varit en nitlott. I princip alla spelare förutom de tre redan nämnda var riktigt dåliga. De flesta var lösaggressiva av den icke selektiva sorten och med hög tiltfaktor.

Medans Michael firade triumfer på sitt bord och snart var chipleader för hela turneringen, så hade jag svårt att hitta rytmen och komma rätt in i potterna mot alla aggro-tomtar. Det tog mig ett bra tag och coaching av Michael i en paus för att börja hitta rätt. Av naturliga skäl åkte de dåliga spelarna ut och ersattes av mer kompetenta, en av dessa var tjecken Lukas. Tyvärr så hade Lukas position på mig i motsats till ryssen, som vi för enkelhetens skull kan kalla Tigran, då det är hans riktiga namn. Lukas och Tigran fortsatte att göra det svårt för mig hela dagen, men tillslut lyckades även jag få min del av tomteguldet som fanns att hämta.

Scenariot för handen är följande; blinds 500/1000 med ante 100 och jag har cirka 30k i stacken. Jag limpar (synar BB) med KT i hjärter från UTG (Under The Gun dvs först att agera och direkt efter BB) och en italiensk man i 55-års åldern i mittposition höjer till 2800. Han har 37K i stacken och jag har under kvällen sett honom göra många dåliga spel. En italiensk dam i BB synar de 2800 och jag synar också. Floppen är 8 5 4 bara hjärter. Italienskan checkar och jag checkar med tredje bästa handen, bara slagen av Ax i hjärter eller 67 i hjärter, för att få ursprungshöjaren att lägga ett bet. Hoppsan…kanske har han vaknat upp och blivit en bättre spelare för han checkar bakom.

Vi får alla tre se klöver 4 komma på turn. Inte optimalt, men jag är rätt säker på att jag leder och efter att damen checkat betar jag ut försiktiga 4000. Nu vaknar 55-åringen till liv och höjer rätt snabbt till 11000. Damen lägger och jag har redan här bestämt mig för att spela för allt om jag kan få in det. Jag bestämmer mig för att inte gå all-in direkt utan hoppas att han synar med endast hjärter ess på handen. Således höjer jag till 18000 med endast 11k kvar i markerstacken. Han ställer mig rätt så snabbt all-in och jag tror ett tag att jag kanske har trampat i klaveret, men vet att jag måste syna. Till min förvåning slår han motvilligt upp hjärter 9 och spader 7. Han drar stendött och har semibluffat, om man nu ens kan kalla det för det. Med endast ett 9-högt färgdrag, en hålpipa (stegdrag med en valör att träffa i detta fall 6) och ett överkort. Möjligen en semibluff jag själv skulle kunna göra, men aldrig på en bräda med tre i en färg och ett par och dessutom rätt in i en motspelare som redan har investerat mer än 60% av sin stack.

Kampen mot Lukas och Tigran fortsatte. Det kändes faktiskt som det är vi tre som spelar poker på bordet och övriga var med som statister. När dagen slutade hade jag precis under medelstack på 80K.

Michael hade från andra perioden fram till dagens sista period en stack mellan 140k-175k. Han sprang då in i monsterhanden 87 off som synade en 4-bet före flopp för att träffa stegen på flopp. I den handen hade Michael JJ. Strax därefter så synade Michael en shortstack all-in med QQ. Motståndaren hade AJ och ni förstår säkert vem som vann den handen. En mindre glad Michael slutade dagen med 56K.

Peter_Kvisthammar_Michael_Bartov_WPTN_Venedig_WorldPokerTourVi hade nu igen en 20 minuters promenad längs Venedigs folktomma gränder och gator. Under promenaden, från filmkuliss till ny filmkuliss klagade Michael högljutt, den gnällspiken, på att han skulle tvingas komma tillbaka med usla 14BB till dag 2. Då jag själv hade en ”monsterstack” på nästan 20BB som i princip var medelstack , behövde jag egentligen inte bry mig om hans klagosång men som den vän i nöd man nu är så tröstande jag honom. Jag sa de värmande orden ”14 BB är bättre än inget. Med en uppdubbling så är du med igen och kan sedan vinna rubbet”. Här tömmar man hela sin visdomsreserv på honom och visar han någon tacksamhet alls. Inte då, klagandet bara fortsatte. Dessutom skulle det visa sig att jag hade rätt, som vanligt.

Måndagen började ungefär som dagen innan. Vi killar käkade frukost och tjejerna åt samtidigt lunch. Mina tjejer (dotter, fru och svärmor) hade ätit här kvällen innan och fått god mat kryddat med ett trevligt bemötande. Restaurangen låg dessutom bara ett stenkast från vår lägenhet. Michael och jag kunde bara hålla med om att Trattoria Tre Spedie var ett trevligt ställe med god mat och jag rekommenderar varmt ett besök.

Väl framme vid kasinot kollade vi in den nya bordslottningen för dagen. Dagen startade med 3 bord som snart skulle bli 2. Det var totalt 9 prisplatser och således inte särskilt långt till pengarna. Michael och jag hamnade först på olika bord. På mitt bord hade jag kvar tjecken Lukas, från dagen innan, men slapp nu till en början ryssen Tigran som istället Michael fick stångas med på sitt bord. För mig hände inte så mycket i början, men Michael fick rätt tidigt sin högt önskade uppdubbling. Mitt bord bröts och jag hamnade nu på samma bord som Michael och Tigran, men jag slapp åtminstone Lukas.

Blindsen steg och jag hittade varken kort eller lägen under de två första perioderna. Efter en lång istid och en raise och en re-raise innan mig, tittade jag överlycklig ner i AA. Med bara dryga 12 BB kvar gick jag all-in. Det foldades fram till re-raisaren, en holländare, som direkt synade. Holländaren slog upp KK och han hittade inga mirakel på brädan och mina äss fick stå. Nu var man tillbaka i matchen på allvar.

Michael spelade hela tiden stabilt och ackumulerade marker i en behaglig takt. För mig gick det skakigare och när vi var 12 kvar var jag åter igen nere på en stack med cirka 15 BB. Ryssen öppnade pre-flop och jag tittade ner i AK och gick all-in. Det blev rund-fold till ryssen som synade snabbare än snabbt. Jag var åter igen uppe mot KK, men denna gång inte som favorit. Något vackert äss kom inte på brädan och det innebar slutet i denna turneringen för mig. Vilken tur att en €300 turnering precis hade startat som tillät sen registrering.

Här fanns ingen tid att förlora, snabbt ner till kassan och registrera sig till den nya turneringen och på det igen. Denna turnering spelades i ett rum precis bredvid $500 turneringen, så jag kunde rätt lätt raila Michael, samtidigt som jag själv spelade. Tråkigt nog så lockade min turnering inte så många spelare och med endast en re-entry tillåten blev det tillslut bara 36 inköp. Jag använde här all kunskap jag fått från förra turneringen och motståndet var ännu sämre, faktiskt direkt uselt. Det är egentligen inget jag gillar att skriva, men detta var det lättaste motstånd jag mött de senaste 5 åren. När jag sedan träffade i princip optimalt med färger och stegar mot överpar och toppar och får betalt, gör det resan ännu lättare. Jag hade snart tre gånger startstacken. Tyvärr rusade även denna gång blinds ifrån mig och jag tappade ett par coinflips (50/50) lägen. När det var dags för finalbord på 8 spelare var jag en av fyra som hade minst marker. Jag lyckades överleva en spelare och fick till slut in det med 77 som tråkigt nog var upp mot JJ. I och med detta var mitt pokeräventyr i Venedig över för denna gång. Jag fick spela andra dagen i två turneringar och semibubblade två turneringar. Jag spelade alla tre turneringar, en mer än Michael. Har jag nämnt tidigare att jag alltid är minst en bättre än honom?

Michael hade under tiden tagit sig hela vägen till ”heads up”, två spelare kvar i €500 turneringen. Motståndaren var min baneman och motståndare i nästan hela turnering, nämligen ryssen Tigran. Tigran hade 1,6M i marker och Michael 900k. Tigran föreslog i detta läge en deal. Bucklan och segern var väldigt viktig för honom så han erbjöd Michael en deal som skulle innebära att Tigran tog första platsen men att de förutom €100 extra till honom skulle de dela lika på pengarna. Efter att ha tänkt ett tag accepterade Michael, det var trots allt ett sido-event.

En något märklig sak hände när jag stod och ”railade” Michael, när de var 3 kvar. På det naturliga stället att stå som ensam åskådare kunde jag se Tigrans hålkort. När jag märkte det flyttade jag mig till ett mer ologiskt ställe och hamnade då rätt framför Mickaels andra moståndare, en italienare i 30-års ålder. Jag insåg snart att det gjorde italienaren obekväm, då jag stod precis i linje med honom och han trodde kanske att jag försöker hitta tells på honom och vidarebefordra dem till Michael. Det hela slutade med att jag sa till Tigran och en turneringsledare att jag kunde se Tigrans kort. Både för att slippa stå mitt framför italienaren och samtidigt inte ge någon mer skrupelfri person möjlighet att utnyttja ryssen.

När turneringen var slut vandrade vi åter igen hem genom Venedig-natten, men den här gången hade vi tjecken Lukas med oss. Han hade slutat 4a i turneringen och var en trevlig man på 35 år. Han älskade Sverige, särskilt att fiska (vanliga fiskar alltså), och åkte varje år på semester med sin familj i deras husbil till Sverige. Han visade en bild på sitt nybyggda sommarställe utanför Prag. Huset såg precis ut som ett svenskt hus, falurött med vita knutar. Då klockan var sent var det svårt att hitta någonstans att fira de andra tvås framgångar, men till slut hittade vi en saloonliknande bar. Ja, jag håller med amerikansk saloon i Venedig. Otroligt ”tacky” men den var öppen och spriten och ölen fungerade. Efter någon timme så var det dags för även saloonen att stänga, så vi hej då och på återseende till Lukas och gick tillbaka till lägenheten. I ärlighetens namn så var vi bägge väldigt runda under fötterna men båda väldigt lyckliga, den ena kanske lite mer än den andra.

Morgonen efter kvällen innan var tuff. Den var inte en ”aldrig mer dag”, men med resan hem framför oss kändes huvudet extra tungt. Allt flöt i alla fall på bra, även taxibåten till flygplatsen och snart var vi hemma i Svedala. Och kan ni tänka er jag hann hem precis i tid till tisdagens rankingturnering på Casino Cosmopol.

Venedigresan blev precis den succé jag hade önskat mig. Först några fantastiska dagar med Jessica. Svärmors första resa till Venedig. En stor familjemiddag och ett pokeräventyr i ett venetianskt palats som kröntes med en delad förstaplats, även om den inte rent tekniskt var min egen.

PLU

Peter

Senaste posterna av Peter Kvisthammar

Leave a comment!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Be nice. Keep it clean. Stay on topic. No spam.

You can use these tags:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar.