Video

Roliga och intressanta videoklipp

Intervjuer

Pokerskull ställer frågorna….och spelarna ger svaren

Bloggar

Våra bloggares tankar om livet, poker och annat

Erbjudanden

Vad är nytt? Vad är hett?

Nyheter

Skvaller och annat smått och gott från pokervärlden

Home » Aktuellt, Bloggar

Livet startar om

Submitted by on May 31, 2015 – 12:00One Comment

På förmiddagen den 26 mars 2015 startade livet om för oss. Jag gråter inte ofta och ännu mer sällan av glädje, men nu kom tårarna. Förmodligen så var anledningen till de blöta kinderna lika mycket av lättnad som av glädje. En sak jag tycker är tråkigt med mitt liv, är att det som gör mig riktigt glad är oftast kopplat till något hemskt som har ordnat upp sig. Jag skulle önska att jag skulle kunna bli precis så där sprudlande lycklig bara av en enbart positiv händelse, en lyckad resa, en fantastisk middag, en egen eller en god väns framgång eller varför inte en vinst i en pokerturnering. Självklart känner jag lycka vid dessa tillfällen, men inte den där som genomsyrar ens hela allt. Det enda jag kommer på som är lika starkt, men inte är kopplat till någon tråkigt, är min dotters födelse och kanske de tidiga faserna i en besvarad förälskelse.

Allting omkring oss hade stått i princip still under några månader och det var nu mindre än en månad tills jag skulle passera halvsekels markeringen. Vi hade inte haft lust att planera vare sig fest eller resa, men nu var vi ju redo att ta för oss av allt livet hade att erbjuda med vidöppna armar. Tyvärr var tiden knapp till dagen D. Michael Bartov ringer då och säger;

– ”Nu vet jag hur du ska göra. Åk med Jessica till Venedig och fira födelsedagen sedan kommer jag ett par dagar senare och vi spelar WPTN-turnering ihop på Casino de Venezia

World Poker Tour National erbjöd i Venedig denna gång ett kanonupplägg. På lördag startade ett tredagars main event för €990. Söndagen bjöd på en tvådagarsturnering för €500 och det hela avslutades på måndag med en endagars för €220. De bägge dyrare hade dessutom riktigt trevliga strukturer med mycket marker och långa perioder. Att fira 50-årsdagen i Venedig, kanske den vackraste staden i världen, med frun, och sedan poker mot mestadels italienskt motstånd. Detta låter som en bra nära perfekt kombination för undertecknade.

Med mindre en vecka kvar så bokas allt i en hast. Min fru och jag bokar biljetter till Venedig från torsdag till tisdag. Biljetter bokas också till dottern Jenna, svärmor Ingrid och pokerkollegan Michael Bartov, men först till lördagen. För våra ”egna” dagar bokar Jessica och jag in oss på ett kanonmysigt litet hotell vid Rialtobron med utsikt över Canal Grande. När de tre övriga kommer, har vi lite på vinst och förlust hyrt en lägenhet med 3 sovrum och kök. Det är faktiskt andra gången vi fem delar boende. Första gången var i Valencia 2013 där Estrellas Poker Tour sammanföll med påsklov för Jenna och svärmors 70-årsdag. Tänka sig att vår familj är så privilegierad att vi hyr in en alldeles egen svensk operasångare för att sjunga ”ja må hon/han leva” på våra födelsedagsresor.

Peter_Kvisthammar_pokerresa_och_familjeresa_kombinerad_Venedig

Förra gången vi var i Venedig, för fem år sedan, så bodde vi på samma ställe som nu, Al Ponte Antico. Den var då rankat av Tripadvisor som Italiens bästa hotell. Det var dyrt då och ännu en bit dyrare nu, men vi hade mycket att fira. Dessutom så kan man lätt betala sjukt mycket för ett hotellrum i Venedig och få riktigt dålig valuta för pengarna. Här visste vi att det skulle vara bra. Vi blev inte besvikna. Redan att få ta taxibåten från flygplatsen direkt till hotellets privata brygga på Canal Grande gjorde att det kändes som en korrekt investering i livet. När vi sedan 20 minuter senare satt ensamma på den hotellbarens balkong med varsin Proseccodrink och Rialtobrons turistvimmel i bakgrunden, slog hotellkostnaden över till svarta siffror i balansräkningen.

Våra två egna dagar i Venedig var fantastiska. För fem år sedan gjorde vi alla måsten i staden och hade nu tid att bara strosa omkring. Varenda kanal, gränd, bro och torg skulle vara en turistattraktion i vilken annan stad som helst. Visst det är mycket turister men det vore en skam annars. Man kan undvika horderna rätt bra genom att helt enkelt söka andra vägar och det spelar ingen roll var man hamnar då hela staden är lika vacker.

På lördag kom Sonja och Rafaelle, min moster och hennes italienska man, för ett litet firande. Det var egentligen meningen att de skulle komma dagen innan, men då både Jenna och moster uttryckt en stor vilja i att träffa varandra trots att de inte har något gemensamt språk, flyttades det fram en dag. Sonja och Rafaelle bor i Verona och tåget till Venedig och Santa Lucia stationen tar dem cirka 90 minuter. Stationen byggdes under Mussolini-eran. Den har väldigt annorlunda arkitektur jämfört med övriga byggnader i Venedig, men på något märkligt sett passar den in i stadsbilden ändå. Möjligen för att den är som någon sorts pampig port från ”vanligvärlden” in i Venedigs sagovärld. Jessica och jag mötte upp på Santa Lucia efter en morgonpromenad på andra sidan Canal Grande i stadsdelen San Polo. Därifrån gick vi den korta biten till Piazzale Roma för att ta bussen till flygplatsen och möta upp de tre nya Venedig besökarna. Piazzale Roma är inte bara en busshållplats, utan också starthållplats för båtbussen Vaporetto.

Efter en cappucino och en halvtimmes väntan så kom Jenna, Ingrid och Michael genom tullen. Vi åkte därifrån med taxibåt till Al Ponte Antico även denna gång då hotellet var mindre än 500 meter från lägenheten vi hyrt. Tyvärr regnade det, men vi bestämde oss ändå för att ta en extra tur förbi Piazza San Marco (Markusplatsen) och en tur på Canal Grande med taxibåten. När vi anlände till hotellet hade det slutat regna och vi tog åter igen en drink på balkongen vid hotellbaren. Varför ändra ett vinnande koncept, det var lika trevligt när vi var sju som på tu man hand. Efter drinken gick vi till lägenheten som vi alla var överens om skulle passa oss utmärkt. Nackdelen var att den var högst upp, utan hiss, men det gjorde också att vi kunde se taket på San Marco kyrkan och kampanilen från vardagsrumsfönstret. Vi tog en skål till i Prosecco, sedan lämnade vi det tillfälliga hemmet.

På eftermiddagen åt vi alla på Hotel Malibran, ständigt dessa operadivor, att man aldrig slipper undan. Det visade sig vara ett utmärkt val. Billiga priser i Venedigmått mätt och med god italiensk mat av alla sorter. Efter maten var det dags att säga adjö till Sonja och Rafaelle som skulle ta tåget hem till Verona. I princip så var det också dags för mina tjejer att säga adjö till mig och Michael i tre dagar. Main event i WPTN Venedig var mindre än en timme bort och skulle det inte gå bra i den så fanns det som skrivet flera turneringar att spela under följande två dagar.

Lördag 18 april klockan 20.00 drog alltså dag 1B (startdag 2) på WPT National Venice igång med ett inköp på €990. När re-entry tiden slutade så var det totalt 330 inköp gjorda som gav en prispool på €288.000 varav vinnaren skulle ta med sig €65.000 hem. Vi tyckte bägge att motståndet var rätt dåligt, men ingen av oss hittade något direkt flyt och slutade bägge dagen med en bit under medelstacken. I mitt fall en bra bit under. Jag skulle starta dag 2 med 9 BB (Big Blinds). Då turneringen avslutades först vid 4-tiden på morgonen, så blev det en promenad hem i natten med nästan tomma gator. Nu om någonsin såg hela staden ut som en enda stor filmkuliss. Trots den magnifika omgivningen klagade jag rätt ljudligt och konsekvent, så klart med rätta, över mina ynka 9 BB och över att jag inte fått något läge att dubbla upp under sista perioden av spel. Michael med sin ”monsterstack” dryga 22BB säger då åt mig att sluta sura, 9 BB är bättre än inget. Med en uppdubbling så är du med igen och kan sedan vinna rubbet. Vad är det för hjälp? Aldrig får man tröst när man behöver det som mest, bara en massa floskler. Dessutom hade han fel; jag vann inte alls.

Efter att ha sovit ut, mötte Michael och jag upp med tjejerna för en lunch för dem och frukost för oss. Sedan tog vi alla en promenad till Markusplatsen där vi lämnade dem för att med snabba steg ta oss till kasinot. Med 9 BB vill man inte gärna missa några händer. Vi småsprang sista biten och hann i tid. Bordsplaceringen har lottats om till dag 2 och jag fick precis se att knappen drogs till min nya sätesnummer. Den perfekta början, då det nu kommer vara ett helt varv till jag kommer behöva lägga en blind. Vem har sagt att poker inte är tur. Nu visade det sig att det inte skulle spelade någon roll. I dagens femte hand hittar jag 66 och bestämde att det är handen jag ska dubbla upp med. Jag fick syn av KT, som tyvärr direkt träffar en tia på floppen och mitt main event var över. Har jag berättat att jag har mest otur i världen.

Jag gick ner en våning till kassan och köpte in mig till nästa turnering som skulle starta om 3 timmar. Under tiden har Michael lyckats bygga lite på sin stack och det såg mycket lovande ut. Jag bestämde mig därför för att försöka hitta familjen. Det blev en rendezvous på ett cafe som vi hade fikat på för 5 år sedan, nära Rialtobron. Väl där fick jag den tråkiga nyheten att även Michael hade åkt ur turneringen. Det hade åter blivit dags att lämna familjen åt sitt öde i Venedig kvällen. Stackarna!

Med nya krafter och ett spelhumör på topp gick jag åter igen mot palatset som nu huserar kasinot.

PLU

Peter

Senaste posterna av Peter Kvisthammar

One Comment »

Leave a comment!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Be nice. Keep it clean. Stay on topic. No spam.

You can use these tags:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar.