Fick för någon vecka sedan kommentaren att min vokabulär äntligen i princip gått tillbaka till ett normalläge. Att jag således exempelvis använder ordet otur istället för bad beat. Flyt istället för rush. Irriterande istället för tilt. Liten chans istället för enoutare. Osv, osv. Men efter 6 dagar med två andra pokerspelare i New York så verkar jag ha gått tillbaka till vad som tydligen är så kallat skadat läge.

Som ni säkert hört mig tjata om mycket på senaste tiden så är jag som sagt rätt trött på poker. Därför spelar jag inte (ja, med vissa undantag). Men det som slagit mig många, många gånger på sistone är att det ändå inte går att komma undan! Det är så mycket i verkliga livet som påminner om poker. Det är mycket i livet som reflekteras i hur spelet fungerar och tvärtom. Hur beteende och tänk går igen. Vilket har resulterat i att jag även tröttnat på många situationer i verkliga livet. Exempelvis har jag mer och mer börjat irritera mig på folk som ska komplicera saker och ting som inte är komplicerade. Orka hålla på att reppa något eller försöka levla varandra i vardagliga situationer. Jag har ingen som helst ork eller lust att försöka lista ut vad repparen egentligen vill eller vad personen vill få mig att tro och varför. Det finns inga pengar att vinna, ingen ära, så sluta med det där. Vill du något, varför reppa något annat? Vill du inte något, varför inte bara säga det?

Eller folk som slowrollar IRL. Otroligt tröttsamt. Även i poker är det vansinnigt onödigt och helt poänglöst och ingen gör sig omtyckt om man slowrollar. Samma sak i verkliga livet. Låt mig inte tro att det är 2 min på tunnelbanan om det sedan helt plötsligt blir 12 minuter. Låt mig inte tro att flyget är i tid för att sedan märks när man landat att man var en timme sen och nästa flyg redan avgått. Och låt inte entusiastisk över något för att sedan oförutsett banga. Och stringbets. Både flygbolag och hotell stringbettar hejvilt. Boka för 4500:- Men så slänger vi in lite skatt på det. Och lite bränslekostnader. Och lite kortavgift. Brush?!! Och i säkerhetskontrollen på flygplatsen försökte kontrollanten få en read på mig. Vad gjorde jag egentligen i USA? Men då får man inte stirra rakt ut i luften och ha pokerface. Funkar inte alls. Och bad beatad blir man ett par gånger i veckan på diverse sätt. Man tror att nu kan inget gå fel. Men icke. Man kan likväl bli rivrad. Fast i livet finns det förstås fler eller färre än tre gator.

Så om det nu är så mycket poker i livet (som det faktiskt är) varför kan man inte då få spela två brädor när det gäller viktiga val i livet? Och varför kan man inte få en transfer om man inte vill spela på bordet man för tillfället sitter på? Eller få en bad beat bonus när man får gurka? Eller få en chip count för att få veta hur mycket den andra egentligen sätter på spel? Eller begära att få en hand som ska visas visad? Eller kunna räkna ut sina möjligheter i procentsatser för att kunna förenkla det hela och kunna göra ett matematiskt korrekt val? Eller begära att en brush kommer och timar när man tycker att någon tänkt för länge. Men jag antar att ”that’s life, folks!”

Sista fem posterna av Lisa Odebäck

• Estrellas Poker Tour, Ibiza – Dag 1b - May 18th, 2012
• Estrellas Poker Tour, Ibiza - Dag 1a - May 17th, 2012
• Både landat och hunnit landa på Ibiza - May 16th, 2012
• Fredagsrigg och Ibiza countdown - May 13th, 2012
• Rankingfinal och döden - May 9th, 2012