Kände igen mig gravt i “bloggkollegan” Jakob Ebergs sista blogg. Som han beskrev är inläggen hyfsat olika o så även resultaten av pokerspelandet. Tycker mig spela bättre o bättre o läser spelarna grymt bra, men likförbannat så har jag blivit utdragen de senaste två veckorna. Bara gjort nån enstaka ITM o sen de 10 nästkommande turneringarna så har det blivit bubblande med bäst hand. Jag såg Lina Olofssons status på Facebook häromdagen där hon skrev “I give up…” o när det känns så har jag numer rent instinktivt loggat ur o tagit en dag off. Det är ju bara till synes helt jävla onödigt o sitta av timmar framför en RNG som har bestämt sig att vara på min sida några dagar i månaden då jag spelar som en gud. Tänker sträva efter att alltid bli bättre. I pausdagar tittar jag massor på PokerTube. Kan mata en hel WPT och facineras av hur illa folk blir synade o sen utdragna på sjukt mycket högre nivåer än vad jag lirar på, o jag känner fan med dom stackarna som osannolikt åker ut mot muppar med för aggressiv stil eller andra typer som har för mycket pengar o synar för att dom är nyfikna med sämsta utgången. #Ok najs häänd – då har jag bara några få outs här…well played son… Men oh fukkin shit – turn gav mig stegdrag…och…HEY fukk va najs – en runner runner rivrad backdoor hålpipehora. Yes!! I’m the king of the world!

 

För övrigt har jag då istället lagt massor av tid på sköna vänner och skärgårdsliv. Midsommar blev en riktigt hit o nu börjar skärgårdsliv. En vardag man inte har så jäkla svårt för. Jag ska skriva comedy material inför höstsäsongen, grinda lite turrar när RNG mailar mig o säger att han är tillbaka på min sida.   Detta kombinerat med kanotpaddling, meta abborre, fälla stora tallar, grilla gott o dricka lyx. Allt till en inte allt för tokig utsikt. Till mina pokervänner i Vegas säger jag GL FFS! OMG you won! Osv…

 

/Mackan