En bild från razzian mot Krukan i fredags har fastnat på min näthinna. Den visar en beväpnad uniformerad polis, som likt en ostbåge från Estrella böjer sig över pokerbordet och delar upp porslinschips i små högar. Och jag undrar om jag bevittnar svensk brottsbekämpning i sin finaste form eller ett avsnitt av ”Här är ditt liv”, med en stenhårt stylad Ingvar Oldsberg? Jag vill absolut inte klandra den specifika polisen, hon var med all säkerhet kommenderad till razzian och gjorde bara sitt jobb, men jag tillåter mig ändå att leka med tanken på ifall just denna malplacerade chipcount verkligen var höjdpunkten på hennes karriär…

När jag sedemera läser Linas bloggpost om polisrazzian och hur 25-30 beväpnade poliser rusar in och avbryter en pokerturnering, kan jag inte låta bli att tänka på den lille norrländske herrn som plikttroget besöker Krukan så gott som varje vecka. Vi kan kalla honom Bosse. Bosse är 91 år och spelade poker när Burger King fortfarande var prins, som trots sin dåliga hörsel fortfarande är en jävel på texas och en favorit till finalbordet varje måndag.

När ett spel är så familjärt att en man som är äldre än Doyle Brunsons farsa är välkommen, kan det väl knappast inkräkta på någons säkerhet? Eller har jag fel? Är Bosses passion för matematik, sannolikhetslära och psykologi en fara för nationen? Vilken exakt hotbild utgör Bosse för den svenska polisen, när han betalar 600 kronor för att spela ett parti turneringspoker? Jag må låta som en sur insändargubbe i Nerikes Allehanda, men det måste väl för bövelen finnas viktigare brottsbekämpning än att kliva in med 30 snutar och sno 600 spänn från några hemmafarsor, bara för att nån understimulerad gruppchef vill leka Kommissarie Clouseau. Eller var det så att gruppchefen i smyg varit på Krukan och blivit utköpt på rivern och drabbats av en osedvanligt långvarig tilt? Gud förbjude!

Turneringspoker är  i mångt och mycket ett skicklighetspel och bör lagföras på samma sätt som Bridge eller Backgammon. Punkt! Det är ingen tillfällighet att man ofta känner igen de som hamnar vid finalbordet i poker. Jag vet, för jag brukar inte vara en av dem. Visst, det finns obehagliga historier om de som fastnar i pokern. Som kommer hem en tisdagmorgon i november och mumlar till sambon att deras bostadsrätt numera tillhör en 21 årig slacker från Sundsvall, eftersom han tog ett skott från UTG.

Men om detta vill jag säga två saker. Det är först och främst ett tecken på osedvanligt djupt missbruk och skulle förmodligen förr eller senare ske under vilken laglig Solvalla kväll som helst. Och för det andra; sker det i poker är det nästan alltid uteslutande cashgame. Och är det nån gång jag kan förstå Lotteriinspektionen, så är det i resonemanget kring highstake cashgames. För det är som med alkohol. Vissa kan hantera det, andra snetänder. Och för egen del betraktar jag nog Cashgame som starksprit. Turneringspoker däremot är vin och lättöl. Låt oss få dricka det ifred!

/Anders S. Nilsson
Pokerspelare och TV-profil

Last 5 posts by Björn Gustafsson

• Klubb Oden addar biljetter till Unibet Open - September 9th, 2010
• Vill du bli stejkad och inte riskera dina egna pengar? - July 15th, 2010
• Ramzi Jelassi vinnare av Midnight Sun i Helsingfors - June 12th, 2010
• Rädda livepokern! - Erik Rosenberg - June 10th, 2010
• Rädda livepokern! - Sohello Shah - June 7th, 2010