För cirka två månader sedan åkte vi ett gäng på fem personer till Costa Rica för att spela på en av Centralamerikas största tourer; Poker Hispano Tour. Den längsta flygresan jag gjort i hela mitt liv, och då ska tilläggas att jag är flygrädd på köpet. Från Stockholm till Köpenhamn, vidare till New York, där vi väntade i närmare fem timmar och sen vidare till San José i Costa Rica. Hotellet vi bodde på var Hilton Resort, fem stjärnor med all inclusive och låg precis vid havet. Om dagarna blev det mycket sol och bad, mest bad faktiskt då det blev upp emot 40 grader och väldigt fuktigt i luften. Vi höll oss för det mesta i poolen, som hade en bar mitt i det svalkande vattnet. Gratis mat och dryck hela dagarna gjorde att man utan problem la på sig något kilo extra. Usch, de jobbar jag hårt med att bli av med just nu. Jag försöker träna och äta rätt, men det är svårt, speciellt med tanke på vilken godistorsk jag är!

Men det var inte sötsuget jag skulle berätta om utan pokerturneringen, som pågick i dagarna tre på denna resort en timme utanför San José. Jag var faktiskt inte så sugen på att sätta mig i en kylig lokal för att spela poker den tredje dagen, eftersom vi befann oss mitt i paradiset! En kväll lyckades dock min pojkvän övertala mig att testa på lite cashgame, som jag aldrig brukar spela i vanliga fall. Jag är långt ifrån bra på kontantspel, men till och med jag såg värdet i de lokala spelarna.

När turneringen drog igång dagen därpå hamnade jag på ett ganska blandat bord. Jag hade en hyperaggressiv finsk spelare ett par platser till höger om mig som var inne och vevade i nästan alla potter. Jag satt tight med mina lurar i öronen för att hålla humöret och tålamodet uppe. Efter någon timmes spelande vinner jag en stor pott mot finländaren när jag floppat topset med öppet stegdrag ute. Handen gick aldrig till showdown, så jag vet fortfarande inte vad han satt på. Under dag ett hände det inget anmärkningsvärt och jag höll mig flytande runt average genom att sno små potter här och där. Spelet var klart för dag ett runt midnatt och då var vi 36 pers kvar.

Skönt var att de hade valt att starta dag två vid 17 på eftermiddagen. Det fanns alltså gott om tid att slappa i poolen nära baren med massa onyttigheter, allt man behövde inom en radie av 30meter!

När det var dags att börja spela dag två kom vi rätt snabbt ner till tre bord och jag hamnade till höger om en svensk, som hade en monstruös chiplead. Jag dubblade upp två gånger på det bordet, båda gångerna med bäst hand också! Hur sjukt är inte det?! Några timmar passerar och jag  har haft en favoritlåt på repeat i hörlurarna hela tiden, MGMT - “Kids”. Den får mig att tänka positivt och håller mitt humör uppe! Och det verkade funka, för helt plötsligt spelar vi finalbordsbubblan. Jag har inte haft något vidare flyt (dags att byta låt här?), men klonken kommer när det är hand by hand och två spelare åker i samma hand, fast inte på samma bord. Riktigt riggade händer båda två faktiskt. Killen på mitt bord fick in smeten med top tvåpar mot top set. Vi räknar ihop våra marker och lägger dem i genomskinliga plastpåsar till finalbordsdagen.

Finalbordet börjar samma tid dagen därpå. Det fotograferas, liverapporteras och livestreamas på nätet. Vi är åtta kvar varav fem är svenskar(!).  Humberto Brenes som också varit med och spelat turneringen kommer fram till vårt bord och går ett varv och skakar hand samt önskar alla lycka till. Till sist kommer han fram till mig och ger mig en puss på kinden, samtidigt som han säger någonting på spanska som jag inte förstår, så jag ber en kille bredvid mig översätta. Tydligen sa han att ”Ni ska akta er för den här tjejen…”.

Tyvärr är jag den som har minst marker när finalbordet drar igång. Jag lyckas dock dubbla rätt snabbt när jag ställer med QT och får syn av 44. QTJ på floppen. Ett varv till passerar och jag plockar upp AKs och ställer igen, denna gång har dock samma kille plockat upp AA och jag får ställa mig upp och tacka för mig. Det blev ändå en trevlig liten slant på $5600 som tröst. Men jag var inte ledsen, jag gjorde mitt bästa och mer än så kan jag inte göra! Som stöd under finalbordet hade jag den största hejarklacken med min pojkvän och vänner som var med på resan. Vi firade senare i baren med mojitos inpå småtimmarna…

Nästa dag var det dags för den långa resan hem. Vi lämnade Puntarenas mitt i natten, så man var ordentligt trött redan när vi gick ombord på flyget. Ytterligare väntan i New York och presentshopping till nära och kära klarades av. När vi kom till Köpenhamn hade vi 20 min på oss att springa genom Kastrup och vi hann precis med Stockholmsplanet! Min pojkvän såg riktigt rolig ut där han kutade med väskorna. Han hade rest i flip-flops och den långa flygresan hade gjort att hans anklar hade svullnat upp. Han såg ut som en gammal tant när han banade väg mellan danskarna med sina tjocka ben.

Väl framme i Stockholm så var väskorna givetvis försvunna, men de kom fram redan på kvällen, så det gjorde inte så mycket. Sedan sov vi gott och länge med fina minnen från en grym resa!

Sista fem posterna av Lisa Hemmilä

• WSOP-satelliter och arga grannar - May 26th, 2010
• NordicBet SuperWeekend i Tallinn - April 29th, 2010
• Lisa Hemmilä presenterar sig… - April 25th, 2010