Aktuellt

Skvaller och annat smått och gott från pokervärlden

Video

Roliga och intressanta videoklipp

Intervjuer

Pokerskull ställer frågorna….och spelarna ger svaren

Bloggar

Våra bloggares tankar om livet, poker och annat

Erbjudanden

Vad är nytt? Vad är hett?

Home » Bloggar

Milano, Champions League, shopping och andra dumheter

Submitted by Anton Wigg on Apr 24, 2010 – 15:30No Comment

I sista sekund bestämdes det att vi skulle hyra en bil till och köra till Milano för att se på semifinalen i CL mellan Inter och Barcelona. Jag tog och plockade ihop mina sista grejer från hotellrummet och skulle möta upp gänget för att bege oss mot Milano. Ramzi Jelassi ringde och sa att de stog och väntade nedanför, så jag begav mig ner. Jag hade lovat att köra hela vägen ner, då det bara var jag, Alex och Nichlas som hade körkort. Lite besvärande var det dock att jag inte hade fixat ett nytt körkort efter att ha blivit bestulen på mitt förra, så om något skulle hända var jag tvungen att förklara för en fransk eller italiensk polis att “Jo, jag har faktiskt körkort, bara inte med mig:-)

Nåja, väl nere så står Ramzi och Mattias och väntar på mig med den coolaste lilla bil jag någonsin sett! En pytteliten röd Fiat 500! Den var väldigt lik en mini-cooper och dumma jag antog helt enkelt att italienarna borde ha krämat in en massa motor i den lilla bilen. Så var inte fallet…mer likt en moppemotor och den första delen av resan fick puttra på i hastigheter under 80km/h, då den lilla skitbilen vägrade gå snabbare! Nu började det kännas lite obekvämt då vi hade ganska tight om tid att ta oss till Milano. Som tur var så började den lilla motorn ryta lite efter ett tag då den var uppvärmd och vi jublade glatt då vi i en nedförsbacke lyckades passera 100km/h! Ett litet tag senare så gick den nästan som vilken annan bil som helst och vi var på väg!

Nu kom nästa problem: Navigering. Vi hade ingen GPS i bilen och den andra bilen med Nicklas, Alex, Dennis och Micke som hade GPS hade åkt i förväg för att ordna biljetterna osv. Nåja hur svårt ska det vara liksom?

Vi hade fått upp farten och Rivieran passerade rätt snabbt. Det kunde dock ha slutat riktigt illa. Vi hade fått upp farten och puttrade på i runt 130-140 på 110-vägen som var ganska tom, när det mitt i en kurva tar helt stopp! Köbildning och jag får slänga mig på bromsen! Den lilla biljäkeln bromsar in och kanar med skrikande däck i slowmotion mot närmaste bilen i kön innan den ca 1.5m från den bakre kofångaren tar stopp och jag och Mattias sitter med uppspärrade ögen i framsätet, innan Ramzi kikar fram med huvudet från baksätet och undrar varför vi är så skärrade. Tydligen hade inte han uppfattat hur nära det var att vi faktiskt smällde. Nåja det gick ju bra iaf och jag tackade min lyckliga stjärna att man tydligen hade samlat på sig tillräckligt många karma-poäng för att slippa en krock. Samtidigt så var vi ju en bil fylld med tre stycken ärketurare, så utfallet var ju inte helt oväntat kanske. ;-)

Nåja efter ett tags köande så börjar det släppa och några mil senare så börjar det dyka upp skyltar mot Milano. Men skyltsystemet är minst sagt bristfälligt och vi börjar tvista om vilken avfart vi ska ta. Alla enas om att rakt fram ser rätt ut och så blir det. Då dyker det upp en stor skylt på vänstersidan vid en avfart där det står MILANO. Fuck fuck fuck, nu missade vi avfarten! Bara att åka till nästa, vända tillbaka och köra på nytt. Vi tar inte heller kortast möjliga väg, utan lyckas komma tillbaka tilll slutet av kön igen…arrgh! Nåja tillbaka på rätt väg, närmar oss avfarten och…tro det eller ej…vi missar den igen!!! Lagom less gör vi samma manöver igen och nu kommer vi rätt. Allmänt jubel i bilen då vi passerar under MILANO-skylten bara för att poppa rakt ut på samma väg igen!?! Vadnudå undrar vi, hur kommer det här sig? Vi stannar på närmaste mack och tydligen är det bara att fortsätta på samma väg en bra bit till, innan vi ska på en avfart. Det var lite en sån där “ska-man-skratta-eller-gråta-situation”. Men varför gråta när det inte finns så mycket att göra åt saken? Utan det var bara att skratta åt eländet och trycka ner gaspedalen, då det nu var mer eller mindre raksträcka kvar till Milano.

När vi kommer fram så parkerar vi snabbt bilen och slänger oss in i en taxi mot San Siro. Första halvlek kan vi bara glömma, men vi borde hinna till andra iaf. Väl framme så är det ett öronbedövande vrål som kommer från arenan. Vi springer mot vår ingång där Dennis är den olycklige som förlorat klunsen och måste komma och möta oss. Han kommer ner, vi får biljetterna och…blir inte insläppta!!! Tydligen är det något strul med dom och det hjälper inte direkt att en liten spinkig funktionär som verkar rätt less på livet gör allt i sin makt för att vi inte ska bli insläppta. Hans chefter verkar tycka att det är ok, men han gastar på om att det kan vara falska biljetter och om polis etc etc. Situationen börjar kännas jobbig och han försöker ta våra pass. Italienarnas engelska är inte heller felfri, vilket inte direkt underlättar. Efter ett tag så kommer iaf jag in, men Ramzi och Matte har problem. Jag väntar ett bra tag men får sen springa in med Dennis. Under tiden vi tjafsat har vi hört två målvrål från arenan och nu står det tydligen 3-1 till Inter.

Jag kommer in på arenen och möts av en alldeles elektrisk atmosfär. Gåshuden sprider sig direkt när man ser en så gigatntisk arena med en sån stämmning som det var! Jag hinner tyvärr bara se sista 25min, där Inter bevakar sin ledning och håller en tight defensiv. Barcelona verkar vara ovanligt oinspirerade och min största upplevelse var att få se Balotelli bli inbytt mot slutet. Han har haft en del problem med klubben och fansen håller inte igen med vad de tycker om honom. Det var många “diva” och “bastardo” som skreks på han, och det märktes verkligen att han stördes av det. Ramzi och Matte hade strax efter mig blivit insläppta och sett ungefär lika “mycket” av matchen som jag.

Efter matchen så samlades gänget ihop och tillsammans så promenerade vi in mot stan med glada italienare som firade överallt. Vi tog en taxi och hämtade upp Fiaten där vi hade ställt den och begav oss mot vårt hotell inne i stan. Hotellet var helt ok och det spelades lite kinapoker innan det var dags för sängen. Jag och Ramzi bolagade. Micke gav oss namnet “Team fisk” och det skulle visa sig att vi faktiskt levde upp till namnet och backade rakt ut… :-(

Dagen efter så var det dags för shopping! De andra hade gått upp lite tidigare än mitt Fiat-gäng. Det blev en mysig brunch på ett litet cafe i närheten av kyrktorget i Milano, innan vi gick ut på shoppinggatorna. Ramzi var väldigt taggad och Matte sa typ bara två ord hela tiden: “kaschmir och pullover”. Vi plöjde på rätt bra innan vi mötte upp resten av gänget på YSL-butiken. Det bestämdes snabbt att vi skulle bli en dag till i Milano, då framförallt Ramzi inte var klar med sin shopping…hehe. Vi drog iväg till ett riktigt bra sushi-ställe där en underbar middag åts, innan vi drog till en liten sportbar och kollade andra CL-semin.

Efter det så var folk inte så taggade på utgång, så kinagamet återupptogs samtidigt som det bolagades highstakes cashgame online. Ju mer tiltade folk var på kinan, desto högre blev staksen och mot slutet så var det tillräckligt högt för att folk skulle kunna förlora riktigt mycket pengar. Team-fisk gick ungefär jämnt upp, men gårdagens förluster var ganska kännbara. :-(

Dag 2 i Milano och det var ungefär samma schema som dagen innan. Klädbutikerna i Milano är helt fantastiska. Ett par av ställena var helt otroliga med rum som såg ut som mindre balsalar med bara kostymer och tillbehör. Det fanns även mindre herrekiperingar med saker som man får svårt att hitta hemma i Sverige, eller någon annanstans för den delen också. Gänget samlades igen på ett fik och summerade shoppingresan. Själv låg jag i ordentlig lä då grabbarna hade varit och shoppat svindyra AP-klockor och inte sparat på krutet när det gällde den vanliga shoppingen heller. Vill inte nämna några individuella personer, men gängets total låg på runt 700k SEK på sju gubbar. Inte illa pinkat för två dagars shopping. ;-)  

Resan tillbaka gick mycket smärtfriare och det var riktigt skönt att slippa sitta i förarsätet. Väl tillbaka så var det dags för en hel del onlinegrind och allmän lekstuga med grabbarna, innan det var dags för EPT’n i Monte Carlo! Mer om det i nästa blogg. 

Au revoir!

Last 5 posts by Anton Wigg

Leave a comment!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Be nice. Keep it clean. Stay on topic. No spam.

You can use these tags:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar.