Nej fan, jag är ju skitbra på poker! Nu är jag både glad och orolig samtidigt. Jag kan vinna när jag spelar…på NÄTET, men inte live. Men det är iofs inte helt sant, utan vad jag får göra för att boosta självförtroendet är att åka hem till två kompisar, som vi kan kalla Bill & Bull.

Det är två 40-åringar som har vuxit ihop till en enhet genom åren. Dom bor inte ihop, men borde kanske göra det. Dom gör nästa allt ihop förutom jobbet och när någon dejtar en tjej. Men till och med då så har Bill & Bull frukost ihop istället för med tjejen ifråga. Jaja, dom är hur som helst grymt roliga att hänga med och det pågår bara en massa pojklekar i deras samvaro. Vi brukar spela tre man och oftast runt fyra snabba turrar med 100-200 spänn i potten. Statistiskt sett så vinner jag hälften av dessa, mao så plussar jag. 

Tillbaka till nätpokern och min nya vän som heter PokerStars. Hahaha, nu kom jag på en sak som jag måste berätta om i min nästa blogg…det är en jättekul och gullig historia. Det är till och med något som PS skulle kunna ha i sin marknadsföring. Men ordning i ledet, tillbaka till ämnet. Som jag beskrev för två bloggar sedan har jag jobbat upp en minirulle från $30 till $600. Den växte ytterligare lite till $740 innan jag kastade mig ut i satellit-djungeln. Om ni inte vet det så kostar det att spela satelliter till exempelvis EPT. Det går ju att jobba sig upp från VIP-poäng, med då är stegen låååång innan man är i mål. Jag hoppade på $20 rebuy satelliter och det försvann $2-300 i ett nafs, utan att någon biljett landade i mitt knä. Då måste jag tillägga att jag inte gillar rebuys på nätet, men tycker att det funkar mycket bättre live. 

Det sjuka är att jag inte har några direkta mål på vad jag skulle vilja vinna en satellit till, dvs land eller typ av turnering. Mitt enda mål är att få resa någonstans och spela poker, två saker jag älskar att göra. Så när jag hittade en $100 freezeout (yeah) för finalen till EPT Monte Carlo, så köpte jag in mig direkt. Cirka 80 spelare och 16 biljetter till finalbordet…klonk! Var till och med topp tre i chips mest hela tiden. Finalen var i lördags kl 20.30 och jag hade inga direkta förväntningar. Hur ska jag som springer så dåligt live kunna klonka två turrar på raken som dessutom hänger ihop? Jag gjorde en Einstein-kalkyl och kom fram till att chansen var ungefär 3,5%. Ser inte bra ut….ajajaj!  

På fredagen spelades det deepstack på prylen, som man ska ha växter i igen. I vanlig ordning så gick det inte så bra. Hade ett sjukt sjukt dåligt kortsnitt, verkligen sjukt dåligt, men lyckades ändå hålla mig levande ett tag. När mörkarna var upp i 400-800 och 30 man hade åkt fick jag äntligen min första premiumhand. Utg+1 hade höjt till ca 2,4k och jag har bara 12k kvar. Jag har AA och minraisar hans bett till 5k. Han synar och brädan visar 79T. Han checkar och jag autoställer mina sista chips, blixtsyn och han lägger upp 88 för öppet stegdrag. Turn K och river 8….bye bye…

Det var inget snack om hans syn med tanke på min stack, men mitt liv “jag-som-bustar-med-KK-och-andra-höga-pocket-när-det-väl-gäller” fortsätter. Skulle han lagt sig om jag ställde??? 

Så nu är det äntligen lördag kväll och jag ska spela finalen det till EPT Monte Carlo. Solen skiner, min moppe står och väntar men vad jag egentligen vill göra är att parta. Jag har fått en biljett till Loveboat av en kompis och är skitsugen på att gå dit. Sydney spelar disco (gissar jag) och folk är fulla och glada och det är där jag också vill vara, inte sitta hemma ensam i soffan klickandes på en mus. Och med bara 3,5 % chans att vinna turneringen, så blir min plan att först åka hem till Bill, träffa Bull, ta ett par öl, leka lite, åka hem, busta och sen åka till Berns och Loveboat. Bra plan Ola! 

Tar med en Thai take-away, tre öl och en flaska bubbel och åker till Bill. Väl där spelar grabbarna Assassin Creed 2 på X-box och på bordet står ett par folköl, klockan är tre och det argumenteras ljudligt om vems tur det är att sköta kontrollen. Efter lite hoppandes på taken med lönnmördaren, så är det dags för våra supershorthandade sit-n go’s. Efter att tre stycken med 0,1k i inköp har klarats av, så avslutar vi förkvällen med en där vi dubblade insatsen. Ja du hörde rätt, vi dubblade till 0,2k i inköp. Vinnare? Svar: jag. Två av fyra igen. Därefter åker jag hem med fyra välförtjänta hundringar i plånboken för att värma upp inför kvällens kval till EPT’n. 

Med två öl och några småglas bubbel i kroppen, en kall sol och party i sikte kommer jag hem och öppnar en flaska vin. Dyrt, gott och rött var det. Efter ca 45 min så är jag chip trea av 170 startande och sex paket stod på spel. Det knäppa var att vinet snart var slut, så där sitter jag helt plötsligt och ”gillar läget” i turren, småfull och orädd. Behåller min position ändå till vi blir två bord och hamnar istället i en average stack position. Då börjar pulsen slå, men jag lyckas plocka ut en hyfsad storstack och var tillbaka på 3:e positionen. När vi spelar om bubblan, så fick jag en av mina få stora händer, nämligen QQ. Höjer upp i tidig position och vet att jag i detta läge bara får syn av AA, KK och kanske AK. Mycket riktigt så ställer en av de två shortackarna och jag är commitad till syn. Han visar AA.  Så är man chip femma med sju kvar. Men lite senare hamnar bägge shortarna i en trevägs all-in med chipleadern och paketet är ett faktum. Yihaaa…Monte Carlo here I come. 

Nu ska det tränas poker innan jag åker. Later!

Last 5 posts by Ola Billmont

• Från Klubb Oden till Las Vegas - June 21st, 2010
• Hur är läget i mitt liv? - June 3rd, 2010
• Satelliter till Scotty Boot Camp och SM - May 6th, 2010
• I LOVE pokerstars.com! - April 20th, 2010
• Sex-ton otur - April 6th, 2010