Team PokerSkull har skördat sin första kollektiva och mycket välförtjänta framgång – i Krukans lagpokerturre i lördags hittade vi på något magiskt sätt dingen. Vi som ställde upp under namnet ”Pokerskulls” var undertecknad, Ola Billmont, Björn Gustafsson och en utböling i form av en kompis till mig. Det började inte riktigt som vi hade tänkt oss – efter en dryg halvtimme får jag i mittenposition kobojsarna. Blindsen är på 100/200, jag har knapp startstack (9.2 av 10k). UTG och UTG+1 limpar. Micke Norinder har nyligen kommit till bordet, och han slår upp till 1200. Jag tänker inte slowa mina KK när vi har så pass grunda stackar och lassar in 3.7 och sparar dryga 5 bakom. Norinder tar kallsyn, och floppen kommer Q82 regnbåge. Jag lastar in, och Micke säger ”på den här floppen är det ju blixtsyn” och visar upp Q2. WP GG eller vad man nu ska säga…

Med en stack mindre var vi snabbt klart decimerade, och det tar inte lång tid innan vår gästspelare ställer in sina sista marker med A9 och får snapsyn av en av de tajtaste på bordet som lyckats hitta JJ på någon av blindarna. I detta läge mådde ju vår sammanlagda chipcount sådär även om Björn sprungit på ok i början och Ola spelat solid poker (vilket bland annat betyder folda AK pre). Efter tre perioder har vi kanske halva startstacken, och det är nu vi börjar den långa vägen till rikedom och evig berömmelse (nåja, ett grattis och 14k). Genom att spela tajt, sno lite blinds och självklart få en hel del fina floppar tar vi oss till slut till ”Master table” med minsta stacken i spel. Väl där håller vi oss flytande medan andra lag åker relativt tätt inpå varandra. Detta i kombination med att vi hittar bra händer. Bland annat floppar vi kåk, får in degen med AA och settar mot ett färgdrag som inte kommer. Själv lyckas jag plocka upp JJ när finalbordet är halverat. Vi får in degen pre mot en jämnstor stack. Vi lever farligt när de visar upp QQ för klar dominans, men på floppen kommer en vacker knekt och vi får dra ut och dubbla upp. Efter 7 timmars stabilt och tajt spel, några coinflips som gått vår väg och med ett sjukt fint klimat i laget får vi vid halv två-rycket casha in 14000, och segerrusiga drar vi vidare till CC för lite söndagsnattsgrind.

Väl där hamnar jag på ett ruskigt aggressivt bord, men utan att plocka upp några händer alls fram till att jag får plocka upp röda raketerna UTG. Tycker att limp med intentionen att reraisa den raise som ”bara måste” komma känns som ett bra alternativ med tanke på bordet. Självklart blir det rundfold till blindarna som checkar. Floppen kommer tre klöver, och det checkas till mig. Jag betar och de blixtfoldar. Lol, som kidsen säger. Jag passar på att byta bord för att få sitta med Björn som trots 2-3 pavor vin är i gott skick. Efter en kluns som resulterar i att herr Gustafsson bjuder på öl och stänkare drar vi upp tempot lite, men det blir inga större clashar som ger någon utdelning.

Kvällen avslutas med en hand där en kille gått all in när en diskussion som mest liknade en penismätartävling resulterar i att killen som ställt förstår det som att fi foldat, muckar sin hand utan att fi slängt in sin. Brush tillkallas, och handen döms som levande. Det kanske inte är så jättekonstigt i sig, men vid liknande situationer innan har handen bedömts död, och inkonsekvensen är rätt frustrerande eftersom besluten ibland kan kännas godtyckliga. När det handlar om så pass mycket pengar som det ändå är i ett cashgame vore det skönt om det fanns strikta regler för hur en hand ska bedömas. Visst är tanken om ”fairness of the game” en bra tanke, men när den resulterar i olika beslut i likadana situationer undrar jag om det inte vore bättre med en strikt regel som skulle följas slaviskt.

Sista fem posterna av CC-Tomten

• Tack för mig! Nu går jag vidare mot nya mål... - April 8th, 2011
• IRL-klonk! - February 15th, 2011
• Att ljuga eller inte ljuga? Det är frågan... - January 28th, 2011
• Snart jul - då är tomten upptagen! - December 19th, 2010
• Ut i den kalla verkligheten... - November 12th, 2010