Det har varit lite svängigt på sistone. Även om det totalt gått plus, kan det kännas som att svängningarna i sig är rätt jobbiga ibland. Jag kan känna att jag har en trygghet i mitt spel även om det svänger, men ibland kan jag bli riktigt avundsjuk på spelare som plussar ofta och smått istället för att åka berg- och dalbana. När man spelar på CC är det tyvärr ofrånkomligt med swingsen ibland, framför allt eftersom spelarna ofta kan vara så oberäkneliga (läs: dåliga). Självklart vill jag spela med sådana motståndare 24/7, men när händerna ser ut som igår blir man ju lite trött… 

I en av de första händerna under kvällen plockar jag upp 88 utg. Eftersom bordet nyligen öppnat och det inte varit någon hejdundrande action raisar jag till 80, vilket är lite för att vara CC där standard nog får sägas vara runt 120-140. Jag får två syn, bland annat av lilla blind. Floppen kommer fina 257. Sb checkar, jag betar 180, får en fold men sb synar. Turn T, vilket känns som ett ofarligt kort. Sb betar nu 240 och har kanske 200 bakom. Jag ställer in och får en blixtsyn. Han visar upp T8, rivern hjälper mig inte och jag får mucka. Jag vet inte riktigt vad han tänkte på floppen, men ”wp gg” som det heter.

Sugen på att få revansch på fisken fyller jag upp stacken, och det tar inte lång tid innan jag ska in och veva igen. Nästa pott är det jag, killen från potten innan och en till som är inblandade. Med 89 synar jag en raise till 60 på knappen.  Floppen kommer 679 regnbåge. Det checkas till mig, jag betar pot och får syn av herr utdragning. Turn 4. Han checkar, jag betar ¾ pott och han hittar syn. River A. Han ser rätt nöjd ut och checkar. Jag kan inte göra annat än att checka bakom, och han visar upp A3. WTF? Grattis kompis! 

Efter någon timmes foldande av J5, 92 och andra premiumhänder byter jag bord och kommer till det tajtaste bordet jag någonsin suttit vid. Standardraisen på CC motsvarade här vad snittpotten låg på, nämligen runt 140! Det var limppoker när den är som värst. Höjde man 120 fick man superinstablixtrundfold på bordet i nio av tio fall, och fick man syn var man slagen. Bland annat satt det en kille vid bordet som kom till showdown fyra gånger under kvällen – han hade AA, AA, TT med floppat set och AQs. Sjävklart var den sista i en limpad pott. Som tur var kom det efter kanske två timmar några regs till bordet som, även om de inte är lösa, i alla fall inte räds att raisa pre med annat än nötterna, och spelet kom igång lite. Med hjälp av några ok kort och hyfsat fokus, lyckas jag rädda breakeven för kvällen.

Sessionens stora underhållning kom runt 04 i en limpad pott där jag har foldat. Sex spelare är med , bland annat de två regsen jag nämnde innan och en spelare till, som är på CC lite då och då och verkligen inte är typen som strör pengar omkring sig. Floppen kommer A35, och en av regsen betar 100 in i 120-potten. Nästa reg slår upp till 300, varpå den rätt tajta spelaren trebetar 800. Regular 1 ställer efter en liten stunds fundering in stacken på dryga 2k, och de andra synar utan längre betänketid. Han som trebetade floppen säger att han ”har bäst hand just nu”, och de andra ser mindre nöjda ut. Turn är blank och river kommer en femma. Regular 1 säger att han säkert drog ut och visar A5 för kåk, regular två visar upp en trea och säger att han hade 33, och sista spelaren visar 24 för floppad stege. Floppen var minst sagt ”riggad och klar”, och det är svårt för någon av spelarna att komma undan – möjligtvis med undantag av vinnaren. Med tanke på action på flopp ”borde” han kanske ligga under, men det är inte helt lätt att folda högsta tvåparet i en limpad pott, även om man kanske borde börja ana ugglor i mossen…

Sista fem posterna av CC-Tomten

• Tack för mig! Nu går jag vidare mot nya mål... - April 8th, 2011
• IRL-klonk! - February 15th, 2011
• Att ljuga eller inte ljuga? Det är frågan... - January 28th, 2011
• Snart jul - då är tomten upptagen! - December 19th, 2010
• Ut i den kalla verkligheten... - November 12th, 2010