Video

Roliga och intressanta videoklipp

Intervjuer

Pokerskull ställer frågorna….och spelarna ger svaren

Bloggar

Våra bloggares tankar om livet, poker och annat

Erbjudanden

Vad är nytt? Vad är hett?

Nyheter

Skvaller och annat smått och gott från pokervärlden

Home » Bloggar

Krönika: Lissabon

Submitted by Anders & Mackan on Feb 2, 2010 – 16:00One Comment

Stockholm är vackert på vintern.
Friskt, renande och framförallt mysigt när det snöar och rimfrosten på trädgrenarna ler mot en i Humlegården. NEJ. NEJ. NEJ!!

Låt oss säga det en gång för alla!! Det finns inget poetiskt i lidande. Det är bara kallt kallt kallt.. Snoret fryser till is och när du kommer hem upptäcker du att ditt ansikte stelnat å du får tina upp läpparna med en hårfön. Och för resten är rimfrosten på trädgrenarna inget annat än ett rop på hjälp från en stackars Alm som varken bett eller önskat om att få bli planterad i Arktis.

Därför mina vänner, just därför, blir man glad när Svenska spel ger undertecknade i uppdrag att anordna en desperat flykt till varmare breddgrader.

Nåja, det ska väl i ärlighetens namn sägas att Lissabon på Europas Sydvästspets inte bjuder på nån direkt tropisk värme så här års. Men man slipper åtminstone riskera ett avancerat lårbensbrott varje gång man går nerför en sluttande isbacke på Bastugatan. Så Portugal får duga. Allt annat än 45 sekundmeter och lågtryck från Sibirien är en lyx.

Vi landar i Lissabon vid 18 tiden och checkar in på hotellet. En trivsam liten turistfälla med två sängar. Enligt deras hemsida. I verkligheten finns det bara en. Jag och Mackan spelar en snabb heads-up om vem som får slafa på madrass. Mackan floppar två par samtidigt som jag bluffar en allin med en stark J 3 off utan träff. Mackans hand får stå och jag får lydigt krypa ihop i fosterställning bredvid minibaren.

En sak som slår en omedelbart är hur vacker Lissabon är. Påminner om San Francisco och fylld av historisk spionromantik. Under andra världskriget var nämligen neutrala Portugal en frizon för spioner från bägge läger. Ett populärt vattenhål var det klassiska Hotel Palacio Estoril där nazispioner frekvent samkvämade med kollegor från brittiska underrättelsetjänsten, gärna över några gin tonic – ”Ser gutt meine english friend. Imorgon invaderar vi Polen! Skål tamefan.” Vad vet jag. Kanske drack dom sprit kanske spelade dom Baccarat.

För i Lissabon spelar man Baccarat. Letar du efter ett hederligt Texas holdem game i Portugal så får du leta ett bra tag. Nyöppnade Casino Lisboa är visserligen stort. Men Texas? No, sir, Baccarat är nöten. Ett märkligt turspel som spelas med upp till sex kortlekar och något som ser ut som en pizzaspade.

Här hittar du inga överviktiga pokergrindare med huva och kriminellt förflutet, Nej här fylls borden av mycket gamla män som alla ser ut som en nybadad Sverker Åström. Smoking, bakåtkam, cigarettmunstycke. James Bond. Pengarna är ofta lika gamla som gubbarna och en kall hand kan i värsta fall också betyda en kall hand rent medicinskt.

Däremot är en annan del av den portugisiska kulturen som klippt och skuren för poker. Åtminstone i pokerns kölvatten. Jag talar naturligtvis om den svårmodiga sångtraditionen ”Fado”. Ett slags sorgesång som utförs på klubbar och matställen överallt i Lissabon. Kvinnor och män går upp på scen alternativt restauranggolvet och till gitarr ger sig hän åt en smärtfylld blues och i tårdrypande toner sjunger om förlorad kärlek, hemliga drömmar och… förluster. Och där nånstans får jag en snilleblixt.

Varför inte bygga ett dussin fadoklubbar runt samtliga Casino Cosmopol i Sverige där man istället för att prata hål i huvudet på nån taxichaffis över tvåpar som inte fått stå, får ta av sig kavajen och till tonerna av en känslosprängd Fadoblues gråta ut sin tilt inför hundra blöta ögon.

Vem skulle inte vilja se Ken Lennard kliva upp på scen på den nyöppnade Fadogrottan och i högljudd falsett långsamt whina ut om en parad bräda på rivern. Åtföljd av Micke Norinder som i en gråtmild ballad om kalla kort snorar ner hela mickstativet. Eller varför inte ett exklusivt gästspel där Gus Hansen hulkar över en lägre kåk i en tvåmiljonerspott medan tårarna rinner som floder nerför de danska kinderna. Helt enkelt ett pokerfadohus där bitterheten får flöda fritt å varenda andetag stavas tilt, tilt, tilt.

Jag tror det kan funka. Nu behövs bara ett namn. Varför inte ”KNÄCKT?”.
Jag ser det i rosa neon.

Anders S. Nilsson

Sista fem posterna av Anders & Mackan

One Comment »

Leave a comment!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Be nice. Keep it clean. Stay on topic. No spam.

You can use these tags:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar.