Det sjuka är att jag inte brydde mig så mycket. Man brukar oftast bli lite tiltad av såna potter, även fast man inte visar det, men nu ställde jag mig bara upp och gick. Ungefär som om jag visste innan kvällen började  att jag skulle till CC och lämna av några inköp och sen gå hem.

Det var 12:e (!!) backsessionen i rad, och jag har aldrig tidigare backat mer än tre gånger i rad. Det har hunnit bli så stora pengar (för mig) att jag beslutat mig för att ta en liten paus, även fast jag varit helt nöjd med hur jag spelat nästan alla händer det här året. Är man kall så är det väl bara att vila från pokern ett tag antar jag. Jag har ju inte så stor erfarenhet av livepoker, som många andra har, så det har varit lite tufft att hantera förlusterna. Men jag har försökt tänka att det alltid kommer att finnas games, och man kan faktiskt inte spela dygnet runt varenda dag, även fast det ofta känns som att det inte skulle vara något problem.

Det värsta är nog att jag börjat återkomma till ett stort rookiemisstag, där jag börjar se poletterna som försvinner ifrån bankrullen, som “riktiga pengar”. Missförstå mig inte, självklart är det riktiga pengar, men efter varje gång jag backat så börjar jag tänka på vad jag kunde ha köpt istället och hur dumt det var att gå och spela när jag inte ens var sugen på det. Nu när jag lyckats backa ungefär de summorna som jag får över från basketen efter räkningarna på ca åtta månader, så känns det såklart ännu tyngre och jag fattar inte ens ibland hur jag kan sitta och spela med de såpass stora summorna det ändå är för mig. Så pga att jag börjat få det tänket, så har en kortare paus känts ganska självklar i mitt huvud.

Som tur är, så har höften och knät börjat bli nästan 100%, så jag har kunnat flytta upp till Sundsvall och börja träna lite lätt med laget (Sundsvall Dragons). Jag kan vara med de första 1tim 15min av varje träning, som totalt brukar vara 2tim. Vi kör i stort sett ett gympass på fm, ibland kombinerat med basketteknik, sedan ett 2tim basketpass på eftermiddagen. Jag kan inte vara med på matcherna än, men om allt går som det ska, ska jag kunna smyga igång igen i slutet av februari, vilket vore otroligt skönt, efter 1.5 års rehab.

Det är ett skönt liv här uppe i Sundsvall. Vi tränar klockan 11, varpå hela laget går och käkar lunch på stan. Sedan hem och vila några timmar innan nästa träningspass mellan 16-18. De flesta i laget har middag inkluderat i kontraktet, så efter träning går man och käkar igen. Vi har middag på lite olika ställen, men jag och amerikanerna och två till käkar ofta på O’Learys, som bara ligger tre minuter från min lägenhet (likadant med sporthallen och gymmet). Som tur är äter vi inte från deras meny på kvällarna, utan de fixar alltid någon rätt från lunchmenyn, så vi får helt ok rätter.

Det kanske väldigt snart blir en snabbresa till Detroit för mig, innan sjukskrivningen tar slut och jag är tillbaka på plan. Hoppas alla detaljer går i lås.Pokern kommer att ligga på is i Sundsvall, dels för att jag måste koncentrera mig på basketen, men också för att värdet på Casino Cosmopol här uppe inte är det bästa. Nätspel är inte ens att tänka på just nu. Känner inget sug alls efter det…