Dagen efter att jag bustade, så var det bra röj i lobbyn med en massa turneringskillar från världens alla hörn. Vi svenskar skulle ju självklart inte vara sämre, utan bidrog med fyllekinapoker för 20 bucks/p och ett ordentligt intag av öl, Bahama Mamas etc Vart även ett gäng $100 omaha-flippar, där jag turade på rätt bra och hittade ett fint +.

Efter någon timme så gled Dan (djk123) in och ville slå vad om att han var snabbare än någon annan. Cris (Moorman) var inte sen att nappa, så han satte $1k på sin polare mot Dan. Efter mycket om och men och div. sidobets, så var det dags för start! ToeTagU (duktig turnerinsspelare, som var deep i årets WSOP-main) skulle sätta igång spektaklet och LuckyChewy (highstakes cashgame spelare, som även han var djupt i årets WSOP-Main) var både domare och mållinje.

Jag har en video på detta som jag ska dra in asap, men måste hålla på och lägga upp den på YouTube och det kändes viktigare att skriva klart blogginlägget först. Men video kommer!

Nåja racet var i gång. Ca 35m lobby skulle avverkas och den som först klappade LuckyChewys hand, var vinnaren och $1k rikare. Snabba som vesslor gav de sig iväg, men precis innan målgång så lyckades dom på något sätt springa in i varandra. En riktigt brutal crash blev det! Men Moormans “häst” var längre och lyckades från liggande position klappa in först! Resten av kvällen var riktigt kul den med, träffade en väldans massa av mina “kollegor” vilket förstås är riktigt kul

Nästa dag så vart inte mycket gjort. Jag slaskade mig ur någon $500 PLO-turnering snabbare än snabbt och spenderade resten av dagen på gymmet och med vänner. På kvällen var det återigen svenskmiddag och även denna gång lyckas jag hamna heads-up i kreditkortsrouletten, om vem som ska betala middagen som låg på $1300. Otroligt nog så vann jag flippen om notan, mot ingen annan än självaste Sumpas! :O Det var en viktig stund för mig och jag kan med största säkerhet säga att det var där turen vände för mig!

Efter middagen så var det förkrök i gott sällskap och sedan begav vi oss till hotellets klubb, som faktiskt var helt ok. På klubben så träffade vi på en jättelik man som väl var en 2.10m lång och riktigt vältränad. Kyle hette han och visade sig vara Scott Clemens bror. Inte nog med det, han var riktigt rolig, spontan och ägde rätt bra på dansgolvet. En person man gärna ser i sitt sällskap!

Efter någon timme eller så var de flesta i sällskapet sugna på att fortsätta in till stan och kolla in klubbarna där. Det visade sig vara ett smart drag! Inne i stan var det fullt ös och jag stötte även på ex-världmästaren Peter Eastgate, som även han hade hittat in till stan. Han var dock full som en kruka o satt i ett hörn o småsurade.

Efter allt galet party inne i stan så hade vår grupp växt ännu mer, så runt 15 tappra kom till hotellet i full feststämning! Väl där så bestämdes det att efterfest på någon av grabbarnas rum var en bra ide. Så alla stog o väntade på hissen när ingen annan än Daniel Negreanu glider in och ska med samma hiss. Inget smart val skulle det visa sig. Inne i hissen blir det fullt ös. Folk börjar sjunga, dansa och hoppa. Daniel är inte sämre han heller utan ser ut att ha riktigt kul han med, tills…hissen stannar på våning 4! Det blir tyst i ca tre sekunder, innan folk börjar hoppa och dansa igen. Hissen ger ifrån sig några oroväckande ljud och verkar sjunka lite av allt hoppande. Nu ser Daniel inte lika glad ut, och att en massa överförfriskade människor börjar klänga lite och ge ifrån sig ljud i stil med “Claniiiiell Gregearnu ur tche maaan“, verkar inte heller det direkt lugna honom Han ser mer och mer ut som ett djur, som har blivit instängt i ett hörn och bara vill därifrån…

Efter ett litet tag så kommer säkerhetspersonalen och öppnar dörrarna. Dock så är vi mellan våningar, så det blir en 70cm glipa högst upp i hissen, som de tydligen ska hala upp oss ur. Jag ser hur Daniels ögon lyser upp och han ser ut ungefär som ett barn på julafton, precis när klapparna ska öppnas!  Så jag ropar “Take Negreanu first! He’s famous, he has to live!“…och som ett skott var han på väg upp.

Resten av kvällen var mest chill, tror de flesta hade fått sina äventyr för kvällen.

Dagen därpå var det $1,5k turnering. Jag kom ner till spelrummet lite sen och skulle registrera mig online, då jag bara hade $1k cash. Brevid mig i kön så har jag Chris Moneymaker som jag börjar småprata med. Han verkar vara en riktigt sympatisk kille och väldigt blygsam trots sin världsmästartitel. Efter att ha stått och pratat med honom en stund, så ropar de att det är något problem med Internet och att det kommer ta tid att registrera sig online.

Chris är på väg till kassan, då han upptäcker att jag bara har $1k i cash. Så rakt upp och ner säger han “There you go man, I got 500 I can spare. Just ship it online“. Jag kan inte tro mina öron. Han känner inte mig alls och trots det så halar han upp $500 och ger till mig utan någon säkerhet alls. Otroligt fin gest enligt mig!

Väl i turneringen så spelade jag inte på topp direkt. Dåligt fokus och en fylla som efter två timmar av turneringen övergick i bakfylla, gjorde att jag inte blev alltför långvarig. Dock så hade jag riktigt mycket kul och fick av en dealer tilteln “The funniest man in the room“, vilket självklart värmde. Jag försöker alltid ha kul när jag spelar live och när någon säger något sånt till en, är det ju ett kvitto på att man lyckats

Kvällen var lugn och jag somnade rätt fort.

Slut på detta inlägg. Ska in med ett tredje och avslutande inlägg, där jag lyckades hitta ett finalbord i ett sidoevent och spelade $5k 6-max i vad som måste vara ett av de tuffaste fälten som finns live. Det blir även en beskrivning av det lilla jag kommer ihåg av en riktig karatefylla, blackjack och roulette med PCA vinnaren Harrison “Gibler321″ Gimbler och lite annat smått och gott

Sista fem posterna av Anton Wigg

• EPT Barcelona - Sidoevent, party, nattbad och Alicante - December 2nd, 2010
• EPT Barcelona - Main Event: En kort historia - December 1st, 2010
• WSOP Europe London - Main Event - September 29th, 2010
• WSOPE £1k - Dag 2 - September 21st, 2010
• WSOPE £1k - Dag 1a - September 19th, 2010